Evig längtan efter en farbrorhund
Posted on 06 juli 2012
Nu är det över en månad sedan som Expo dog och hunderiet känns och är inte längre vad det en gång var. Har distanserat mig från det mesta och försökt undkomma vardagen genom att göra sådant och umgås med personer som låter mig slippa att tänka, minnas och längta.
Fast jag har längtat och längtar efter min hund en stund varje dag och varje natt, vissa dagar värre än andra och jag längtar fortfarande precis lika mycket.
Kommer ofta på mig själv att stirra mot dörröppningen. Väntar speciellt under kvällarna och nätterna på att han ska komma, krafsa på mitt täcke och värma mina fötter. Det känns fortfarande alldeles för tomt och ensamt i sängen utan min fina Expo.
När folk frågar efter eller pratar om honom gör det ont i mitt mattehjärta och jag undviker ämnet så mycket det bara går.
Tyvärr vare sig jag vill eller inte tänker jag ofta på på dagen och stunden när han dog och även hur jag var tvungen att lämna honom på kliniken, gå hem med bara ett halsband och koppel i handen. Önskar innerligt att jag fick krama och pussa på min farbrorhund igen, att jag ska vakna upp en dag och att allt bara visade sig vara en mardröm. Älskade, älskade hund.
17 kommentarer to Evig längtan efter en farbrorhund
Kramar
Har tänkt på er och undrat hur det är. Känner igen sorgen och smärtan… Den försvinner inte men det blir lättare. Kram till dig och Anna!
Vilken härlig gubbe han var, finaste Expo. Han kämpa på och njöt av allas närvaro och speciellt en viss person som fanns där i vått och torrt.
Jag vet precis hur det känns. Förlorade min älskade Drake sista januari och det är det absolut värsta jag har varit med om. Det gör ont än men nu kan jag försöka tänka på allt det bra han gav mig istället för våra sista hemska timmar tillsammans. Man kommer sakna dom i all framtid men man får lättare att se de bra minnena med tiden.
Expo var en helt fantastisk hund och han hade en fantastisk matte också! Jag fastnade för er direkt.
Det får göra ont och man får vara ledsen. Man läker i sin egen tid och man behöver inte skynda på det.
Skickar några kramar till dig och Anna. Hoppas ni tar hand om varandra.
Det är svårt att mista en bästa vän. Efter en tid, börjar man minnas det roliga och trevliga, man hade ihop. Det tar tid, men så småningom, kommer du, att kunna skratta åt många lyckliga minnen
Har tänkt på er!
Massa kramar!
Har förlorat två hundar och vet precis hur smärtan och saknaden känns. Det är 6 år sedan den sista dog men jag fäller fortfarande tårar emellanåt när jag tänker på honom.. Det är frutkanvärt.. Tänker på dig!
Tänker jättemycket på dig! Sorgen får ta den tid den behöver. Det som hänt dig kan också bli min verklighet när som helst med min vovve.
Jag bävar…..
Stackars stackars dig.
Jag lider så otroligt med dig. Hoppas du snart känner dig lite gladare. Kram
@->–
Hej! Jag beklagar sorgen! Jag förstår att du saknar din fyrbenta vänn något ofantligt! Hur gick han bort? Har du flera hundar? King skickar en tröstande kram!
Ja jag känner med dig, var ett par månader sen min 12 åriga katt somnade in, ser fortfarande hennes skugga i ögonvrån. Men till slut vänjer man sig. Har man dessutom en piggelin som springer omkring en så blir det enklare.
Kram
Jag vet hur det känns Emelie…saknade är olidlig många gånger.
Men det får ta sin tid, det måste det.
Du har nu en annan liten tjej som behöver dej och din uppmärksamhet, som förhoppningsvis kan få dig att skratta och vara glad vissa stunder.
Kramar !.
Hejsan Emelie!
Jag tänker så otroligt mycket på dig och på Expo. Igår fick vår underbara Balder somna in efter han förlorat kampen mot DCM. Han blev bara 6 år och två månader. Vi är helt förtvivlade och han har lämnat ett ofattbart stort tomrum efter sig.
Vi bor på Kungsholmen i Stockholm men har ett sommarställe vid Storsjön i Sandviken. Det var Balders favoritställe. Inhägnat och sjötomt! Vi åker upp varje helg och det kommer att bli outhärdligt nu på fredag utan Balder!
Jag hoppas det är Ok att jag skriver här för min man har sagt att han gärna kan ta hand om en Dobermann någon helg för den som behöver lite semester och kanske vill åka bort.
Jag vet att du har många som läser din blogg så därför tar jag mig friheten att här att berätta att det finns en Dobermannfrälst fd husse och matte. Vi kan inte skaffa någon ny hund för min man reser ganska mycket just nu i veckorna.
Men saknaden efter en Dobermann går inte att beskriva och naturligtvis saknaden efter vår älskade Balder.
Hoppas det är OK att jag skriver här annars får du ta bort inlägget. Vill igen säga att jag tänker så otroligt mycket på dig och din sorg och saknad.
Kram Kerstin
Usch det är inte kul att tänka på det, att gå från veterinären på det viset, det gör så himla ont. Tårarna bara rinner när jag tänker på det. Vrf skaffar man hund när man vet att de en dag försvinner tänker jag, men sen kommer jag på hur mkt fint man får utav av det..Kram